Linslus igen

Inga besked ännu, det är knappt jag vågar lägga ifrån mig mobilen. För de skulle naturligtvis inte ringa igen om jag inte svarade :-) I dag har jag och Ella bakat kanelbullar till Ellas stora förtjusning. Jag kan också konstatera att jag är i tidningen igen, Aftonbladet har hittat till min blogg och hörde av sig och undrade om jag ville vara med i en artikel om livmodercancer. Inte för att jag ätit någon Östrogen utan bara för att de ville ha med någon med den sjukdomen. I går var vi på tjejkväll, jag och Emma, tittade på modevisning och provsmakade en massa gott. Skön att få göra något helt annat ibland. I dag har jag pratat med min sköterska och fått info om mitt byte från hår till peruk. Svårt att föreställa sig nu hur det kommer att kännas när håret försvinner? En tjusig peruk får jag på landstingets bekostnad, helt otroligt vad man får för sina skattepengar :-)

Bästa årstiden?

Våren är fantastisk, det blir ljusare, varmare och allt gror överallt. Det måste vara bästa årstiden att vara sjuk på, det är svårt att känna sig nere när solen skiner ute. I lördags gjorde vi stan, jag och Emma. Sommarklänningar och skor till min stora tjej och röda byxor + blus till min lilla. Annars är det mest bara väntan just nu, jag vill ha svaret på Datortomografin nu, bums, genast!

intet är som väntans tider

I dag har jag äntligen gjort min Datortomografi. Först två timmar i väntrummet smuttande på en liter kontrastvätska till frukost. Därefter blev det kanyl i armen och kontrastdropp så hela jag måste sett ut som en julgran på bilderna :-) Nu är det bara att vänta på resultatet som kommer nästa vecka. Det blir en seg väntan så i dag planterade jag fem buskar till och köpte ännu mer blommor till trädgården. I morgon ska jag och Emma göra stan osäker, iaf kommer jag att bli betydligt fattigare.

Köpnoja

Vet inte om det beror på sjukdomen men just nu så rinner pengar mellan fingrarna, blommor till trädgården och leksaker till Ella har det handlats mycket av. Måste väl fylla vardagen med roliga saker kanske. Tillbringar mycket tid i trädgården just nu, måste ha något att pyssla med hela tiden.
Nu har jag iaf papper på mina åkommor, i går kom alla journalskopior som jag ska skicka vidare till försäkringsbolaget. (tack för att man är så förståndig att man har en bra sjukförsäkring) Diagnosen lyder malign tumör i livmodern och malign tumör i bindväv och mjukvävnad i bäckenet. De har dessutom hittat tumörer på tarmarna men dessa har visat sig vara godartade, tack för det. Levern visar heller inga tecken på tumörer. I morgon ska jag inställa mig på Ryhov kl 07.00 för provtagning och sen Datortomografi. Lite kluven inför dessa undersökningar, vill gärna ha besked men är rädd för att beskeden inte är positiva.
Så i väntan på detta ska jag så både dill, sallad och palsternacka i mina odlingslådor och gräva ner ett par buskar.
Det som värmer mer än vårvärmen just nu är alla som hör av sig på telefon, mail, facebook m.m. med hälsningar och glada tillrop. Det är skönt att veta att så många tänker på mig även om jag inte alltid orkar med att svara.

The big C

Jag tror inte det finns något som liknar det känslomässiga bergochdalbana man utsätts för när man får veta att man har cancer. Det som i januari var ofarliga knölar i livmoder växte snabbt till något helt annat och jag har fått lära mig ett nytt ord, Uterussarkom - en mycket ovanlig form av livmodercancer. Jag misstänkte rätt snart att mina "ofarliga" knölar kunde vara något annat eftersom de växte snabbt och jag fick snart mycket ont. Operationstid fick jag rätt snabbt, redan i mars opererades livmodern bort och jag var helt inställd på att börja jobba igen efter påsk. Nu blev det inte så, det man upptäckte vid operationen var att mina tumörer var av helt annat slag än man räknat med. Så nu är jag överlämnad till proffsen, cancerteamet i Linköping, där jag kommer att få göra en ny operation då de ska försöka ta bort det de inte lyckades få bort vid första operationen på Ryhov. Sen väntar cellgifter och annat kul, jag kommer iaf inte behöva föna håret på hela sommaren :-)

Vad menas då med känslomässig bergochdalbana? Ena stunden är allt som vanligt, nästa stund har jag hur kort stubin som helst och fräser åt allt och alla eller så blir man sentimental och tårarna rinner. Jag är positiv tills motsatsen har bevisats och jag är ganska envis av mig men jag har inte den lättaste formen av cancer och jag har en tuff strid framför mig. En strid som även kommer att påverka mina familj mycket. Man får iaf helt andra prioriteringar nu, det politiska arbetet får stå åt sidan, det känns inte så viktigt. Att umgås med mina barn är däremot viktigt, att planera för framtiden är också viktigt. Jag som alltid vill ha koll på läget och är väldigt organisatorisk av mig vill ha full koll på vad som händer vid worst case scenario.

vad händer nu? Först Datortomografi för att se om det finns några metastaser, spridningstumörer. Det är vanligt vid denna typ av cancer och är ju av viss betydelse för hur mycket de kommer att operera bort i Linköping. Sen blir det operation, behandling, konvalecens och, om jag har tur, är jag tillbaka på jobbet i höst igen. Under tiden ska man försöka föra ett normalt familjeliv med allt vad det innebär.