söndag 19 april 2009

The big C

Jag tror inte det finns något som liknar det känslomässiga bergochdalbana man utsätts för när man får veta att man har cancer. Det som i januari var ofarliga knölar i livmoder växte snabbt till något helt annat och jag har fått lära mig ett nytt ord, Uterussarkom - en mycket ovanlig form av livmodercancer. Jag misstänkte rätt snart att mina "ofarliga" knölar kunde vara något annat eftersom de växte snabbt och jag fick snart mycket ont. Operationstid fick jag rätt snabbt, redan i mars opererades livmodern bort och jag var helt inställd på att börja jobba igen efter påsk. Nu blev det inte så, det man upptäckte vid operationen var att mina tumörer var av helt annat slag än man räknat med. Så nu är jag överlämnad till proffsen, cancerteamet i Linköping, där jag kommer att få göra en ny operation då de ska försöka ta bort det de inte lyckades få bort vid första operationen på Ryhov. Sen väntar cellgifter och annat kul, jag kommer iaf inte behöva föna håret på hela sommaren :-)

Vad menas då med känslomässig bergochdalbana? Ena stunden är allt som vanligt, nästa stund har jag hur kort stubin som helst och fräser åt allt och alla eller så blir man sentimental och tårarna rinner. Jag är positiv tills motsatsen har bevisats och jag är ganska envis av mig men jag har inte den lättaste formen av cancer och jag har en tuff strid framför mig. En strid som även kommer att påverka mina familj mycket. Man får iaf helt andra prioriteringar nu, det politiska arbetet får stå åt sidan, det känns inte så viktigt. Att umgås med mina barn är däremot viktigt, att planera för framtiden är också viktigt. Jag som alltid vill ha koll på läget och är väldigt organisatorisk av mig vill ha full koll på vad som händer vid worst case scenario.

vad händer nu? Först Datortomografi för att se om det finns några metastaser, spridningstumörer. Det är vanligt vid denna typ av cancer och är ju av viss betydelse för hur mycket de kommer att operera bort i Linköping. Sen blir det operation, behandling, konvalecens och, om jag har tur, är jag tillbaka på jobbet i höst igen. Under tiden ska man försöka föra ett normalt familjeliv med allt vad det innebär.

2 kommentarer:

  1. Jag håller verkligen tummarna att allt går bra. Din starka vilja och beslutsamhet är viktig. En stor och varmt kram från Raymond, ny distriktsordförande

    SvaraRadera
  2. Hade inte en aning om detta förrän jag läste din status om fotomässan på facebook. Blev väldigt förvånad. Vill bara skicka en tanke och en kram! Detta fixar du! Sophie

    SvaraRadera