Slutet på livets resa

Nu har det hänt det som inte fick hända, min älskade fru och mina barns mor har under söndagen lämnat oss med STOR saknad och sorg. Det väntade blev oväntat ändå.

Tack alla ni som har stöttat och hjälp Maria på resan, jag har sett och hört från Maria att ni har haft stor betydelse för hennes kämpande

Ett speciellt tack till Pär med personal på sjukan i Linköping, ni är underbara och jag vet att Maria har haft ett stort förtroende för er, det har bidragit mycket till att Maria trots allt elände har setts med ett stort leende.

Saknar min ”babe” så mycket, nu är din resa här med oss slut, men nu börjar min svåra resa utan dig vid min sida. Jag kommer aldrig att glömma att det var du som gav mig våra barn och våra fina minnen tillsammans.

Marias insamling är fortfarande öppen för bidrag, hjälp till att uppfylla Marias önskan Bara att SMSa.

2009-12-13

På väg tillbaka igen

Cellgiftsvecka är ingen kul vecka. Man mår illa, får ångest, blir otroligt trött, rastlös, svettas, frosssa, ja allt på en gång så då är det skönt att vara på väg tillbaka igen. Nu får jag paus till mellandagarna så lite julbord ska jag nog få i mig.

Mitt i allt elände så finns det en del ljusglimtar. Jag och Margot har varit på djursjukhuset och sett 4 små på ultraljudet så nu kan vi förbereda oss på tillökning. Dessutom kom blomsteraffären med en fantastisk vacker julbukett från mamma och pappa. Och som topping på allt detta lyckades min gulliga man både laga mat, dammsuga, diska, bädda och pussa på sin frun under en och samma kväll :-)

Ingen Jackpott precis

Datortomografin talar sitt tydliga språk, cancern växer och den nya medicinen har inte hjälp ett dugg. Min vanliga tur mao. Så nu blir det cellgifter igen, det tunga artilleriet. Mina nya "kompisar" heter Doxorubicin och Ifosamid (Holoxan). Den sistnämda har följande vanliga biverkningar:
Trötthet, svaghet,dåsighet, sjukdomskänsla, feber, infektioner, illamående, kräkningar, Håravfall, Påverkan på vätske- och saltbalansen i kroppen. Nedsatt benmärgsfunktion vilket kan leda till blodkroppsbrist. Inflammation i urinblåsan, vilket ibland kan yttra sig som blod i urinen. Njurpåverkan. Rubbning av hjärnans funktion (encefalopati).

Jag kommer att få cellgifter under tre dagar var tredje vecka med start i morgon. Så i morgon åker jag tillbaka till Linköping för tre dagar på detta flotta hotell. Eget rum, widescreenTV, höj- och sänkbar säng, eget badrum och så många spypåsar man vill. Vad mer kan man önska.

Denna gången har jag tänkt att komplettera cellgifterna med stora doser av antioxidanter. Flera studier har visat att Antioxidanter kan hjälpa till vid cellgiftsbehandling och i andra länder används det som tillägg i behandlingen.

Via Lotta Greys blogg kom jag i kontakt med ett kosttillskott som heter Aminoact. Det är framforskat i USA och Lotta åt detta under tiden hon gick på cellgiftsbehandling. Nu har jag läst på om produkten Aminoact och bestämt mig för att pröva. Det är alltså inget som botar cancer utan det hjälper kroppen att klara av cellgiftsbehandlingen bättre, mindre biverkningar, bättre immunförsvar osv. Jag hoppas att det ska göra så jag slipper göra avbrott i min behandling, som jag fick göra sist, för att kroppen inte riktigt orkade.

Annars har dagarna varit lugna, jag och Emma har pysslat med paketinslagning. Vi försöker få till extra vackra paket i år. Det största är redan inslaget och ligger här och väntar på att transporteras till Tellusvägen i jul.


I dag har vi varit och handlat på Coop, ett nödvändigt ont emellanåt. Desutom behövde jag införskaffa mig en vacker mysdress nu när jag ska vara på SPA var tredje vecka. Efter mycket tjat så fick Ella äntligen åka den fina hamburgaren i entren. Tycker själv att det är en urfånig kontruktion men vad gör man inte för att en fyraåring ska bli glad.

Direkt från Linköping

Ligger nu inlagd på onkologen i Linköping pga den outhärdliga smärta jag haft i buken senaste veckan. Här finns det surfdatorer så man kan både Facebooka och Blogga men det får bli utan bilder dock. Med dubbla morfindoser så har jag äntligen fått sova lite. En hel del prover har tagits och det har varit undersökningar, ultraljud osv.
I morgon vänter datortomografi på buk och bröstkorg och först då vet de säkert. En gissning från min läkare är att medicinerna faktiskt hjälper och metastaserna håller på att "falla isär" med blödningar som följd. Mycket smärtsamt men ändå positivt. Då har vi vunnit Jackpott, sa min trevliga läkare.

Är det inte det så har metastaserna börjat växa i rask takt och då är det slut på tabletterna och istället blir det cellgifter. Lite värre variant än förra gången kan man misstänka så då ryker väl håret och jag lär väl kräkas mig genom julen. Två scenarior som jag nu ligger och väntar på svar om. Svar får jag ev. på fredag em annars får jag vänta till nästa vecka, vilken kul helg det kommer att bli isf...

I dag skänker jag en extra ondskefull tanke till de som inte kan låta bli att förgripa sig på små barn. Jag blir så arg och har ingen förståelse alls. Lås in dem och släng nyckeln. Att barn ska vara trygga är det viktigaste, viktigare än alla pedagogiska mål som finns, viktigare än alla besparingar.

Är glad att jag bor i en kommun där man i spartider i första hand prioriterar de små barnen. Vi andra får väl överleva en lågkonjunktur och besparingar. Jag har tex inget emot att betala för min mat när jag är inne på sjukan över dagen för behandling. Vi känner alla av att det är lågkonjunktur och alla vill ändå inte ha några besparingar. Sorry, det funkar inte. Lite pengar i kassan = lite pengar till utgifter. Och de pengarna ska vi använda till våra barn i första hand, tycker jag!